Vår

19e dagen i månaden och för min del innebär det min 19e dag som sjukskriven. Jag klarade inte att jobba längre, eller jag ville men jag fick inte. Min kropp orkade inte med mer och det fanns inte en chans att jag kunde sköta om hemmet eller ens Joline. Det kändes fruktansvärt och om Anders skulle fått dra hela lasset själv med hemmet, jobbet, hunden och allt som ska skötas så vet jag inte riktigt hur detta hade slutat. Det känns bra att vara hemma, jag fixar lite varjedag. Med betoning på lite och det min vänner är svårt för vanligtvis brukar jag vilja fixa allt själv på en gång så där kommer ännu ett hinder, det kan jag inte.

Fogarna har olika dagsformer och det brukar kännas under natten eller tidigt på morgonen vad jag kommer kunna göra under dagen. Om det gör ont redan på natten eller morgonen så är det kaffe i sängen med en bra bok som får bli dagsplanen. Om det inte gör ont kan man göra en plan men det är inte säkert det hinns med. Ländryggen gör ont mest hela tiden och det blir väl inte bättre av att magen blir tyngre hela tiden heller. Ischiasnerven ligger i kläm, den smärtar olika beroende på vilken dag det är eller om jag sovit på något konstigt sätt. Kryckorna är guld värda, speciellt om vi måste åka och handla mat, skulle aldrig ta mig igenom affären annars.. Folk stirrar och det är jobbigt, det känns som att de tänker: graviditet är ingen sjukdom! Nej, jag håller med men det påverkar kroppen på olika sätt och jag kan bara säga grattis till de som aldrig haft ont någonstans under graviditeten. Tyvärr är jag inte en av de..

Jag saknar mitt jobb och mina kollegor, saknar att träffa folk, att komma ut, att gå en långpromenad eller bara en kortpromenad för den delen. Saknar mycket men vet att det kommer tillbaka, så just nu får jag bara vara. Jag längtar till Juni och jag vet att det kommer gå relativt snabbt. Är i v 29 nu, det är inte såååå lång tid kvar.. Typ 82 dagar. Typ :).

Bild på finaste skrot och finaste bebisens magen :).

Sköt om er alla.

Kramar.