Joline är i en fas som inte mamma tycker speciellt mycket om. JA, jag vet att de är en fas, eller jag intalar mig i vilket fall de, stenhårt!
Hon gnäller, skriker och ska bestämma A L L T ! Hon verkligen går fram som en ångvält på mitt tålamod, så på kvällen har jag oftast inget över. Idag har hon till största delen varit snäll, kanske därför jag ens orkar sitta här. Hon pratar inte med mig, hon gnäller och gnyr. Om hon inte får som hon vill så skriker hon med sin högst ton (den är inte att leka med) tills hon tror att man ger efter. Vad gör man åt detta?! Jag kan ju inte gärna hålla för munnen på henne... Hon skriker vart vi än är. Högt och bestämt: AKTA, NEEJ, MIN! På affären är inte detta de roligaste, alla kommenterar dock att hon är så söt... Håller mamma med i de ögonblicket?! Givetvis, men.... De är en fas!
Tror både jag och Joline är lyckliga över dagis som drar igång på måndag, hälsade på i måndags och ska dit på torsdag sen kör vi igen. Jag längtar ju ihjäl mig till skolan så de blir nog bra.
Lugn, de är en fas... ;)
Trots allt detta så är hon min bästaste bästaste skrot! Kan inte sluta le när jag tittar på henne, speciellt när hon sover =).
Så en liten uppmaning till er alla: ta detta inlägg med en
stor nypa salt!
