Tjatmorsan!

Ja det är kanske mitt nya namn. Det verkar inte som jag gör annat än att tjatar och svarar fel. När Joline pratar och jag inte riktigt orkar svara på alla 2000 frågor varje dag så blir hon arg på mig. När hon sen leker med sina låtsaskompisar och jag svarar så blir hon arg och säger att jag är tjatig och fjantig.. Jisses, var ska detta sluta?! Vilken slutsats ska man dra av detta? Är det bättre att vara tyst och hon aldrig får svar eller ska jag fortsätta svara och vara den där dryga mamman som aldrig är tyst?! Ojoj, det är inte lätt att göra rätt. Hon är bara 3 år! Jag ser en ljus framtid :P.

Nåja, vad är en bal på slottet =)

Tvivel

I mitt förra inlägg skrev jag: det är redan augusti. Ja så sant men nu är augusti snart förbi och kommer aldrig mer åter. Det är ju tragiskt och så orkar jag faktiskt inte tänka, att denna dag kommer aldrig komma tillbaka. Tänk vad trött man skulle bli om man skulle maxa allt varjedag. Jag skulle iaf inte orka, alls!

När jag tänker på att jag ska blogga så får jag nästan panik för det är alltid så längesen så då vet jag knappt vad jag ska skriva och ännu mindre var jag ska börja så det känns lite knivigt ibland.

Jag skrev ju så stort här förut om att jag ska vara med i tjejmilen. Det ska jag inte! Det finns flera olika anledningar men helt enkelt så blir det inte så. Kanske ett annat år när saker och ting kanske eventuellt har ändrats, vilket jag iofs tvivlar oerhört starkt på.

På lördag blir det kräftor eller tacos om man nu vill det, men jag ska nog satsa på kräftor. Köper aldrig hem det för det är nog bara jag som vill ha och ett helt kilo kan vi ju bara glömma att jag orkar äta upp själv så det blir inte så mycket av det.

Nu har jag i flera timmar pratat med en helt underbar människa. Alla människor är egna och unika men det finns ingen som är som hon. Leona, du är den jag menar och du är den som jag alltid kommer att prata om. Saknaden efter dig är enorm.

Augusti

Nu är det redan augusti månad! Jag tycker det är helt ofattbart hur tiden kan gå så fort. I Rättvik är det nu CCW, Classic Car Week, och det är med blandade känslor för min del. Jag tycker det är roligt att det kommer mycket folk till Rättvik, MEN mycket folk innebär också att det händer mycket mer och då inte bara i varken positiv eller negativ bemärkelse. Eller jo mest i negativ bemärkelse faktiskt. Jag förstår inte varför det ska svinas och förstöras så otroligt mycket. Tror de då att CCW kommer att fortsätta?! Vilka de är kan jag såklart inte riktigt redogöra för men någon är det iaf som tycker det är roligt att förstöra saker. Som sagt kul med mycket folk, mindre kul med så mycket förstörelse.

Idag fyller lilla Eddie 1 år så det blir kalas! Trevligt värre!

Nu ska jag faktiskt iväg till gymmet för andra gången sen i iförrgår, heja mig!

.

Jag försöker acceptera att det alltid kommer att vara svårt! Det kanske inte låter så hoppfullt och det är det faktiskt inte heller.

Sommar?!

Nu är det väl ändå sommar?! Datumet är tionde juli och det är hyffsat varmt. Som ni kanske vet så är jag numer en fryslort av värsta graden, därför undrar jag ibland om det verkligen är sommar nu eller om det kommer bli varmare än detta? Klart jag också kan tycka att det är supervarmt om jag sitter mitt i solen men annars är det inte direkt så jag svettas (än!).

Jag har idag avslutat en 8-dagars period med jobb, det har varit skitkul och skitjobbigt! Jag har ju ett helt fantastiskt jobb, jag får träffa alla möjliga sorters människor och jag lär mig så otroligt mycket hela tiden om precis allting.

Anders har nu fyra veckor semester och jag jobba en vecka till, men det gör jag som det ser ut just nu egentligen inte för jag är ännu inte bokad på något så jag kanske kanske kanske också är ledig fyra veckor. Kanske att det blir en tripp till Furuvik i veckan.

Nu ska jag internetshoppa lite, en flaska till vår sodastreamer står på inköpslistan!

Idag är jag ledig och ska bara mysa med Joline, hela dagen lång. Eller det där med att mysa är väl egentligen att ta i. Hon är just nu ute och gungar, så duktig! Hon har blivit så stor och vill vara ute själv. Ibland kommer hon in ungefär varannan minut för att kolla så jag fortfarande är hemma, men hon är fortfarande sötast ;). MEN det är inte bara bra att hon är ute själv, vi bor ju nära en väg precis bredvid skolan, och INGEN håller hastigheten. Tror inte de som kör tänker på att det kan vara barn här i området fastän det är skola, fritids och förskolor här ikring. Iaf så är det inte så bra alltid att hon är ute själv för hon pratar med alla som går förbi, ALLA! Vi får redan nu försöka förklara och berätta att man inte behöver prata med alla och alla är inte snälla och man får absolut inte följa med någon som frågar om man ska följa. Hon ska såklart inte lära sig att alla är dumma men jag tror ni förstår vilket spår jag är inne på. En förälders, eller alla vuxnas, största skräck!


Ibland har vi precis bredvid gården en speciell man som vi kan kalla: trädkramaren. Han är säkert jättesnäll men Joline är väldigt nyfiken på honom och jag vill helst inte att hon ska gå dit. Han håller på med träden, typ slår på de och gör speciellt rörelser. Förra sommaren såg det ut som han pysslade med typ solhälsningar och sånt. Nåja jag ropade in Joline och nu ska vi äta glass :).

Motgångar mitt i paradiset

Ibland blir jag lite less. Det är inte ofta och heller inte att jag blir överdrivet less, men lite less är jag just nu. Tänk om saker och ting iallafall ibland kunde bli som planerat eller som jag vill. Nåja jag är absolut inte bitter. Det kunde vara värre :).

Tränade i måndags. Det var inte en lysande ide, men jag tänkte att om jag väl kommer dit så kommer det bli bra. Det blev inte bra. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt och gjorde allt lite halvdant. Sista övningen tog jag i, lite. Var arg på mig själv och på alla andra oskyldiga människor också för den delen. Efter mitt försök till träning skulle jag duscha och insåg att handduken var kvar hemma - motgång. Jag skulle handla på vägen hem, plånboken var hemma - motgång! Åkte hemåt förbannad som jag vet inte vad. Duschade. Åt godis och tittade på En unge i minuten och blev rörd som vanligt. Fick ett samtal och det gjorde mig glad. Somnade.

Ärligt talat. Är det där med träning så himla roligt? Jag vet inte om jag tycker det eller om jag tränar för att alla andra gör det och för att man "borde". Tjejruset och blodomloppet som jag ska vara med i är faktiskt något som jag vill, men gym??? Nåja jag har kort till december så det är väl bara att se glad ut och gymma vidare. En träningskompis vore kanske inte så tokigt, men hon bor inte här så det är nog förresten uteslutet. Ännu en anledning att inte träna ;);).

Det blir nog bra ska ni se :).