Tvivel

I mitt förra inlägg skrev jag: det är redan augusti. Ja så sant men nu är augusti snart förbi och kommer aldrig mer åter. Det är ju tragiskt och så orkar jag faktiskt inte tänka, att denna dag kommer aldrig komma tillbaka. Tänk vad trött man skulle bli om man skulle maxa allt varjedag. Jag skulle iaf inte orka, alls!

När jag tänker på att jag ska blogga så får jag nästan panik för det är alltid så längesen så då vet jag knappt vad jag ska skriva och ännu mindre var jag ska börja så det känns lite knivigt ibland.

Jag skrev ju så stort här förut om att jag ska vara med i tjejmilen. Det ska jag inte! Det finns flera olika anledningar men helt enkelt så blir det inte så. Kanske ett annat år när saker och ting kanske eventuellt har ändrats, vilket jag iofs tvivlar oerhört starkt på.

På lördag blir det kräftor eller tacos om man nu vill det, men jag ska nog satsa på kräftor. Köper aldrig hem det för det är nog bara jag som vill ha och ett helt kilo kan vi ju bara glömma att jag orkar äta upp själv så det blir inte så mycket av det.

Nu har jag i flera timmar pratat med en helt underbar människa. Alla människor är egna och unika men det finns ingen som är som hon. Leona, du är den jag menar och du är den som jag alltid kommer att prata om. Saknaden efter dig är enorm.