Kärlek, när den är som bäst.

Humöret är ju inte på topp direkt. Det kanske inte kommer som någon överraskning, men jag känner inte igen mig själv och det är inte så kul. Att snön låg kvar på marken imorse när vi klev upp gjorde inte direkt saker och ting bättre. Att jag fick tillbaka för att jag faktiskt orkade lite igår gjorde inte heller saker och ting bättre. Idag är en dålig dag. Punkt.

Det finns en sak idag som får mig att le, det är min älskade lilla envisa, trotsiga, otroligt urgulliga lilla tjej! Imorse hörde jag hur hon kom tassandes in till mig när jag låg i sängen. Jag låtsades inte om henne för då brukar hon lägga sig bredvid, mysa och bara vila tills klockan ringer. MEN det gjorde hon inte, hon stod istället och tittade på mig (jo tack det kändes trots att jag låtsades sova). Sen smyger hon fram till sängen och killar mig under fötterna och bara skrattar sådär underbart härligt som bara hon kan, hon säger God morgon och lägger sig bredvid mig och börjar prata som om hon varit vaken i flera timmar. Hon berättar om vad hon drömt och alla saker hon vill göra under dagen på dagis och vad vi gjorde igår. DET är kärlek på hög nivå.

Nu ska jag bege mig mot dagis och hämta min skatt.